Jag är helt utmattad varje dag. Förstår inte varför, kanske beror det på alla nya intryck jag ständigt utsätts för (i kombo med min illaslavande pollenallergi). Iallafall har det lett till att jag är lite för inaktiv för mitt eget tycke. Eller okej jag borde väl "give myself a break", har ju bara varit här sedan i onsdags. I lördags fick jag syn på mina hitsläpade gymnastikskor och tänkte att de måste ju användas om jag har släpat dem genom hela Tegel. Sålunda snörade jag på mig dem. Var sedan innnan totalt utmattad, alltså helt slutkörd i huvudet men efter åtta sorger och elva bedrövelser lyckades jag finna motivation och begav mig ut för att se mig omkring i området jag bor. Efter en liten stunds vandring fick jag ett sms från norrlänningen Karin som också är au-pair i Berlin (jag hade aldrig träffat henne innan utan vi har bara varit brevvänner) (jag vet BREVVÄNNER old style. I vuxen ålder!!!). Hon skrev att hon och hennes nyfunna vän Johanna (som senare visade sig vara en mycket festlig kvinna och dessutom göteborgare vilket ju ger pluspoäng) skulle bege sig ut i natten och frågade om jag ville hänga på. Min kropp skrek efter sömn men jag tänkte att NEJ, jag bor för tjyven i Berlin, nu ska jag ut och känna att jag lever. Jag bytte därför snabbt riktning och gick samma väg jag kom för att väl hemma kasta gympaskorna åt sidan. På vägen köpte jag en flaska vin för 30 svenska kronor (bara en sådan sak!) och sedan träffade jag flickorna. Lägenheten Karin bor i är galet fin, som ett bortglömt och igendammat (på utsidan) slott. Senare träffade vi upp ett gäng som vi helt random hade fått kontakt med via internet och resten är historia. En bra sådan. Det fina var att knappt någon kände varann sedan innan utan alla var i samma situation, främlingar för varandra. Ensamma tillsammans i den här stora staden som fört oss samman.
Tyska fraser jag kan hittills (Observera att detta innehåller stavfel):
Was is das? - Vad är det?
Warum - Varför?
Es ist deine Frau/mann? - Är det din fru/man?
Scheisse! - skit!
Danke/Bitte - Tack/Varsågod
No comments:
Post a Comment