Jag har äntligen köpt en cykel. Den är fruktansvärt dålig och kostade ändå 55€ (läs: jag blev lurad), nej, men vi hade varit på en stor loppis i mauer parken som är varje söndag och jag var riktigt desperat för varje dag har jag känt hur mycket jag behöver en cykel. Sålunda gick vi runt på hela marknaden men hittade ingen som föll i smaken (vi hittade knappt någon alls) och sedan såg jag denna kraken och vi ville bara gå hem för det var varmt och trångt så jag bara köpte den hux flux. Nu börjar det kännas som att det var lite dumt då däcken är söndervittrade, stödet löst, cykelkorgen bucklig och växeln ur led. Ja den är inte så värst praktisk inte, men den är min och det är väl det som räknas (om den nu inte var stulen från början vilket chansen/risken är nog ganska hög att den var). Jag kallar den Bus för tillfället men ska snarligen komma på ett bättre namn, den är en riktig kämpe som håller ihop trots sin bräcklighet och jag känner redan en slags hatkärlek till den. På något sätt var det, det enda rätta sättet att färdas i Berlin på, på en halvkass cykel från hockeyfrillornas tid som liksom matchar staden i sin råa fulfinhet.
No comments:
Post a Comment