So now you could spend the morning talking with me quite amazed And I'm raving mad and Somewhat Slightly Dazed

Idag har jag äntligen blivit en fullständig medborgare här i staden. Jag var på bürgeramt (medborgarkontor typ. Förf. anm) idag. Man ska inte tro att man kan gå dit och ordna det man ska lite kvickt inte, för det här är tyskland och i vanlig ordning får man rätta sig efter ett grundmurat, krångligt system. Jag satt där i ca 2,5 timme och när jag väl fick komma in frågade damen, efter att jag inledde på engelska, "pratar du tyska?" och pga. den längsta väntan och att jag var helt skakis delvis pga. nedanstående incident vågade jag inte annat än att svara ja, hon inledde sedan en konversation i vilken jag hjälplöst nickade och pekade på mina papper.

Hon trodde jag var dum i huvudet och fick mig att känna mig beredd att hålla med.
Vad värre var att när jag satt i kön började jag alldeles plötsligt blöda näsblod och gick åt helt fel håll när jag sökte efter toaletterna, kontentan blev alltså att jag var alldeles sölig i ansiktet av blod innan jag fann en pappersrulle. De 57 personerna före mig i kön (ja jag hade köplats 58) såg bistert på mig som den utlänning jag är, "att de aldrig kan hålla sig på mattan och bete sig som folk de där icketyskarna".