Den senaste tidens bravader och händelser

Nä nu får jag allt ta och ge mig.

Jag har hamnat i lamaste mode:et då jag bara segar mig igenom alla dagar och lever på andras liv (läs: hänger på www och beundrar vilka fantastiska liv alla andra har). Jag nådde höjdpunkten av detta mode redan några dagar innan jag blev sjuk och så blev jag alltså sjuk och ända skillnaden nu är att jag har lite mindre dåligt samvete för att jag inte orkar något.

Vad har jag gjort sedan jag uppdaterade ordentligt (innan jag blev sjuk):

Vi har varit på landet då som sagt var. Det var ju helt mysigt och sådär. Finaste lilla byn, rara lanttyskar och vi träffade småsmå hästar. Gossen sprang runt och fotade ihärdigt i två dagar innan jag kom på att berätta att det inte fanns någon film i kameran. "Du vet det är en gammal kamera, från den tiden (år 2003) man var tvungen att ha en filmrulle i". Stackars barn.

Karins helfestliga vänner från mörkaste norrland var på Berlinbesök och vi åkte bland annat runt i en kundvagn samt bytte kläder med varandra. Karin var sjuk och kompisarna var trötta efter en lång tågluff men Erik var pigg och party så jag tog honom under mina vingar och dansade loss i nätterna två. För övrigt är Erik en av de mest extravaganta personerna jag mött.

Mina föräldrar och min syster var på besök så vi gick och tittade på konstmuseer. Jag älskar Vermeers konstnärsskap.

Jag har haft på mig en glittrig tröja som jag hittade för en femma på second hand och varit svår. Löf it. 

Har varit svår med Karin på en bro. Fast det var ju ett tag sedan i och för sig.

Det här är en bild från en himla bra grej. Berlin kan, för den ovana, tyckas väldigt dött på söndagar då affärer och annat är stängt men i Mauer Park händer det grejer. Varje söndag har, sedan många år tillbaka, en snubbe (som för övrigt var mäkta underhållande), riggat upp karaoke som vem som helst får gå fram och pröva sin sångröst på. Det är alltid en enorm publik som kommer och man sitter tillsammans och njuter över att man bor i denna spontana stad. Visst, ibland är det inte fullt så njutbart, som när någon vill sjunga mer än hen kan men ibland dryker det upp riktiga pärlor. Som Snubben som gör en konstig pose (på "scenen"), han sjöng "Billie Jean" och gjorde dansen till och det var PERFEKTION. Så himla grymt. 

Jag har stått och sett svår ut i hissen. Står alltid och fotar mig i hissen och jag kan inte stänga av slutarljudet på min mobil så grannarna måste undra vad det är som står och knäpper i hissen klockan 02.30 på lördagsnätterna. Älskar denna kappa, den hittade jag på Humana. Känner mig som en blandning mellan rockstjärna och crazy old cat lady i den. Bra kombo.

Har seriöst övervägt att skaffa en näspiercing (hissbild igen). Tillverkade en fake för att se hur det blir. Tycker det skulle bli rätt kuult ändå.

Jisses. Det här med min svarta/svåra/lidande/konstnärs approach har ju gått i stöpet totalt i den här bloggen. Skall försöka applicera min något seriösare sida och skriva något vettigt här inom kort.