Prisoner of words unsaid

När jag ca$hade in min sista baristalön innan flytten så köpte jag mig en himla fräsig kamera. En analog holga 135 med vinjettering. Bra grejer det även om jag fortfarande befinner mig på ett trevande övningstadie. Här kommer bilderna från första framkallningen. Den sista är min absoluta favorit, lyckades fånga ett sådant moment av tonårsnostalgi och berlinkärlek så man kan nästan grina.

För övrigt kommer mina föräldrar och min syster imorgon. Det är ju helt megasuperunderbart. Jag är SÅ glad. Åh!