Vi var och besökte den Irakiska ambassaden i Potsdam. Det var grymt att smyga omkring med ficklampor i källaren (halvt livrädd att man skulle snubbla över en medvetslös narkoman) och låta sig ledas av vingliga trappor med sönderruttna steg. Se resterna av andra upptäckare som även dem lämnat sitt avtryck genom dikter på väggarna och spontana konstverk av sådant som funnits till hands. Hitta bilder och dokument som berättar om människor som antagligen inte ens vet att de finns bevarade i form av ett foto och ett namn någonstans bland skräpet i ett ödehus i Berlin. Som dessutom aldrig lär få veta att ett par ungdomar skall finna dessa spår och se en skatt. Man undrar vad de gör nu. Vilka de är.
Att se vad som sker med en plats som lämnas utan ägare, utan officiell mänsklig omsorg. När alla kan göra vad de vill, förstöra som försköna. Denna märkliga blandning av en smutsiga, skräpfyllda, förbisedda rum som ingen brytt sig om att bevara i sitt ursprungliga skick men som sedan förädlats av en okänd poets hyllning eller försetts med ett färgstarkt konstverk som berättar en annan historia. Lite som Berlin i stort.
No comments:
Post a Comment