Jag klagar nog ganska mycket, det är dock inte med flit. I själva verket så är jag inte så missnöjd av mig som jag kan verka. Mitt stora problem är att jag ältar allting, ÄVEN om det kanske inte var något jätteviktigt så måste jag ändå tänka igenom allt jag blivit sårad av, besviken på, förlorat, gjort fel, sårat andra, sagt något dumt osv. Inte bara tänka igenom det utan ha det på re:peat i skallen som radioreklam av värsta sort. Det slutar liksom aldrig förekomma (och ta över) det väsentliga trots att jag byter frekvens. Klagandet är i stort sett bara att jag öppnar porten in till min hjärna. Spyr ut lite av sörjan därinne. Tänka högt kan det kallas, fast bara tänka det negativa högt.
Nog om detta vad jag skulle komma till var att jag igår (fredags) hade alla rimliga orsaker att klaga och vara på allmänt överjävligt tycka-synd-om-mig-själv humör pga. dessa händelser:
1. Jag vaknar upp på morgonen med en hals som bara skriker kom-och-hjälp-mig-att-dö. Efter en snabb titt i spegeln och insikten om att mina halsmandlar antagit propotionen av två potatisar ilar jag ner till doktorn. Nu går jag på pencillin och vilar mig och så var det med denna helgens planer och festligheter. Straight down the toilet.
2. Samtidigt som ovanstående sker skall man addera att jag i samma stund lider av härliga menskramper som påminner mig om att jag är en fertil kvinna som inte uppfyllt min plikt att föra livet vidare denna månaden heller.
3. Jag bestämmer mig ändå för att inte deppa ihop och ber Karin träffa mig för en fika, övertalar henne dessutom att skynda sig, men när jag kommer ner och skall hoppa på cykeln har kedjan lossnat.
Känner såhär
4. Efter en stunds förtvivlat pillande på kedjan som misslyckades och sedan efterföljande uppgivelse inser jag att Karin nog står och väntar vid det här laget och ringer henne, eller försöker ringa henne. Men då får jag snällt veta (på tyska visserligen men jag fattar geld(pengar) och kein(inga)).
5. Jag rusar in i närmsta affär och möts av den längsta kön jag sett sen Monkis mellandagsrea.
SLUTSATS:
Pank, cykellös, mensvärkande, halsflussig. Gött.
Epilog:
Till slut lyckas jag ladda mobilen med mina sista pengar, ringa Karin som snällt fick masa sig till min hemgata. Vi köpte chokladfyllda croissonter för våra allra sista cent, hittade en finfin second hand affär och strosade runt i mina kvarter och insåg hur himla bra de faktiskt är. Ja vi hade en allmänt trevlig seneftermiddag innan hon for vidare för vidare äventyr och jag djupdök ner i sängen och tittade på Robin Hood.
Sms till Karin klockan 23.06
Maja:
Jag tror Sir Väs är gay
Det var den Fredagen det. Inte precis niotillfem.
Usch då, låter inte som någon höjdare dag. Tur du har Karin. Snart kommer vi, om 1,5 vecka:) ska Googla lite och se vad jag vill titta på när vi kommer ner. Krya på dig kram Sandra
ReplyDeleteKom på en sak till. När man är sjuk och har halsflus så betyder det att man ska ligga i sängen och vila, inte flaxa omkring hela tiden.
ReplyDelete