För att på riktigt dokumentera mitt Berlinäventyr på ett bra sätt så borde jag väl ha lite mer struktur och skriva varje dag men jag fungerar inte så, så varför skulle bloggen min göra det. Egentligen. Ändå får jag en smula dåligt samvete, vilket i sin tur är ytterst märkligt då jag för närvarande har cirka inga läsare pga. en bloggtorka i Saharapropotion.
Jag har varit här i Berlin sedan i onsdags nu och allvarligt talat så har jag inte hunnit samla mig riktigt än och verkligen känna Berlinlivet och andats in stunden. Allting har varit hektiskt som tusan och intrycken har överfallit mig likt en grupp skrikande, förpubertala tonårsflickor när de ser en fager popidol. Jag är alltså helt slut varje kväll och somnar på kudden i samma stund som jag stänger ögonen (okej med risk för överdrift då jag aldrig varit en person som somnar lätt men iallfall).
Jag längtar tills måndag då vardagsrutinerna börjar rulla igång och barnen är i skolan och på dagis. Just nu är de ganska rastlösa över ha varit hemma så många dagar, vilket ju såklart inte är idealt när man försöker smickra sig in hos dem. Vi har iallafall lekt "datten" idag, pärlat pärlplattor (och förstört dem lika många gånger efersom lilltjejen hela tiden envisas med att hon kan bära dem till strykbrädet själv och sedan med ett litet välmenande "hoppsan" har tappat hälften). Märk väl att det är jag som får pärla om plattan igen och att hon fortfarande åter igen vill lyfta den till strykbrädet och samma procedur upprepas. Ja ni fattar väl att det tar en stund.
Jag försöker få dem att gilla mig men precis som med vuxna tar det såklart tid innan de lär känna mig, just nu är jag ju bara en ganska trött tråkig svensk som ställer massa knäppa frågor hela tiden och inte ens fattar hur man låser upp ytterdörren. De är hur som helst väldigt gulliga och snälla barn och jag tror vi kommer bli mycket goda vänner med tiden.
Igår var vi på zoo och tittade lite på isbjörnar och sådant festligt även fast jag föredrog piggsvinsbebisen som typ var det sötaste jag någonsin skådat.
Imorgon ska vi på en skolcermoni för pojken i familjen som börjar skolan på måndag, typ superspännande och livsomvälvande, vilket är lite intressant eftersom det gör att vi är i samma situation litegrann. Jag har just slutat skolan och han börjar skolan = livsförändringar. Kanske kan jag vara till hjälp om han tycker det är jobbigt i början, vem vet.
Mitt rum. Jag trivs.
-
Utsikten från familjens gemensamma balkong.
No comments:
Post a Comment