Tuesday, January 29, 2013

Man vill bortbortbort från allt som är vant och gammalt, allt som man redan känner. Livet väntar på andra sidan horisonten och snart har man en båt att ta sig dit och det kliar i kroppen när man tänker på det. Att vara på ett ställe utan att känna en kotte, jag tänker att man drömmer om det eftersom man vill bli fri från världen som brusar en i öronen för ett slag. Fri från att behöva ha några som helst krav. Få tid att se in i sig själv och slippa tänka på omvärlden. (vilket man gör om man alltid känner igen allt och allt påminner en). Man har växt ifrån staden. Helt enkelt. När jag var 18 tog det slut med min pojkvän (i maj) och sedan dess har jag inte kunnat sitta still. Jag rör mig rör mig rör mig för att slippa tänka och känna. Ändå är jag inte ledsen längre men nu kliar det så mycket i kroppen att jag kan inte stanna för något inom mig har börjat. Det är vingarna som är redo att flyga nu, jag känner det. Hur fjäderpennorna ligger under ytan, redo att tränga sig igenom huden vilken dag som helst nu. Och jag väntar. Och det kliar.

No comments:

Post a Comment