Det är väl dags att förklara sig.
Nu är det 3 månader sedan jag bloggade sist. 3 månader och en livstid. Ni förstår att allting händer så snabbt i den här staden. Jag försöker fånga varje stund men i mellanrummet mellan dånet från högtalarnas sprängande techno är det bara tomhet. Jag drunknar liksom i tystnaden som uppstår i min ensamhet. Blir helt jävla lam och kan inte ta för mig någonting. Mitt rum är som en förvaringslokal för förlorade förhoppningar. Målargrejerna som inte ens blivit öppnade, kameran som ligger laddad med en halvfull film och kläderna som fortfarande har etiketterna kvar.

På golvet ligger den fina kappan som jag fick i vintras. Mot det flisiga golvet ligger den och skrapar. Det dyra tyget rispar så att jag kan höra det när jag försöker sova. Men jag kan inte ta upp den där förbannade kappan från golvet. Det går bara inte. Jag kan inte göra någonting alls. Jag har ingen lust, ingen inspiration. Jag är lycklig när jag står på ett dansgolv med brännande fötter och klockan är så mycket att den egentliga natten tog slut för länge sen. Men i Berlin är natten så lång man vill. Det är det som är faran. Det finns alltid människor som är pepp, alltid lokaler med nya dimmor att lokalisera sig igenom, alltid musiken som kryper upp i kroppen och tar över den tills ditt hjärta slår i samma takt som basen. Lockelsen i festen som aldrig tar slut och rastlösheten i tiden däremellan. Tomrummet. Vad hände med det andra jag är? Att vara kreativ? Ha idéer och inspiration? Jag förstår inte vart det tog vägen. Det började med skrivandet som försvann och nu ser jag hur även fotograferandet slipprar som sand genom mina fingrar. Och med det mitt självförtroende. Varför ens försöka, det finns så många andra som kan detta. Men vet ni vad jag är bra på, jag är bra på att skapa bekantskaper på att socialisera. Och det är vad jag gör. Lägger all min tid på att fundera hur ser hon på mig? Jag borde bli kompis med honom som är vän till henne som var på den klubben i förrgår. Ser jag gammal nog ut i den här frisyren? Jag är fulast i världen. Den fulaste flickan i världen. Det är jag och jag är inte kär i mig själv.

Jag ser dem komma och gå, flyttfåglarna som glänser förbi mig som ett irrbloss. Vissa hoppas jag på, vissa tar jag bort som vänner från Facebook. Försöker finna någon stabilitet i strömmen av lekande människor. Något att hålla fast vi. Men det finns ju inget och jag har valt det själv. Valt att bo i en stad som aldrig sover, valt att spendera min tid utan egentligt sammanhang. Det är mig själv jag borde lita till, jag borde kunna hålla fast vid det som är jag. Vara min egen klippa i stormen. Men någon klippa finns det inte inom räckhåll och stormen, det är jag själv.

Denna bild tog jag av Fran när vi var och fikade på Shakespeare's, hon är fin hon.

STORA INLÄGGET

Saker jag faktiskt HAR hunnit med som inte är jobb och skola:

En fest som höll på i (för vissa) dagarna tu, dock gick jag hem efter "bara" 9 timmars konstant festande. Det var SÅ kul och Magdalena var en sådan hjältinna för någon idiot hade råkat låsa in toalettnyckeln på toaletten så vi var on the brink of att inte ha någon toalett tillgänglig resten av natten men hon lyckades med konststycket att via duschen, som är i ett annat rum på baksidan av toaletten, klättra över ett litet mellanrum mellan taket och väggen och hämta nyckeln och låsa upp. Det ska tilläggas att hon har höjdrädsla och detta är en typisk berlinsk lägenhet med högt i tak och trägolv.

Vi var med i demonstrationen för kvinnors rättigheter på internationella kvinnodagen. Fint som snus och pepp som attans.

 Efter demonstrationen for Karin och jag runt som dårar, *euroforin i att ha köpt dagskort*. Här lajvar Karin lbrud med faiblesse för cowboys i en second hand affär.

Lite såhär före och efter. Första bilden tog Karin när vi precis börjat göra stan och andra bilden när vi var på väg hem efter att ha demonstrerat, sprungit runt i Kreuzberg, varit på Primark och sedan på ung i Berlin. Utan rast eller mat + att vi tillsammans deppat över våra livssituationer. VI VAR TRÖTTA.

Hängt vidare med den unga tyska mannen som råkar bo i huset mittemot mitt och som är extremt smart samt innehar stor talang för matlagning. Han är sweet.

 Theo <3

 Köpte en mumin-ryggtygpåse <3

 Theo och Louise.

Johanna och Christina.

Theo och Torben

Vi var i Mauer Parken en söndag och hade picknick. Alltså dessa människorna är finaste lilla gänget och solen stod högt på himlen. Plötsligt såg vi en ensam tjej som satt en bit från oss så vi bjöd in henne till vår filt. Hon visade sig vara en extremt trevlig tyska vid namn Clara och senare anslöt sig även hennes vän Torben sig till vårt lilla picknickevent. När det började bli lite kallare gick vi hem till Theo som var på sitt bästa humör och kokade pasta med pesto till allihopa och när jag kom ut i köket kiknade tyskarna av skratt och det framkom att Theo tydligen hade en vana att kasta ett spagettistrå mot kökskaklet för att se om spagettin var färdigkokt. Dom tyckte det var hysteriskt roligt och Theo begrep ingenting.

 Små små kaniner. 

 Här är en kanin som jag ritade på tyskan och gav till Fran och här är ett porträtt av mig som Fran ritade. Allt på baksidan av gamla tunnelbanebiljetter.

Jag köpte en ny penna, blev helt lyrisk och ha ritat every piece of paper sedan dess.

Sett ut såhär en dag. Älskar denna outfit för det är en t-shirt och en kjol i samma gälla, storblommiga mönster. Känns så mycket 90-tals barndomsnostalgi som det går.

Tydligen gick det hem för jag har extremt många gosbilder i min mobil från när jag bar denna oufit.

Jag och Karin gjorde dessutom en mer "seriös" fotografering en dag när jag fick ett ryck av inspiration. Bilden på Karin ovan är min favorit. Mer från denna fotorunda kommer när jag hunnit redigera, finns faktiskt väldigt många godbitar som måste tas tillvara på. Som sagt, när tiden finns. Tiden tiden tiden :'/

(Bilderna från demonstrationen och Mauer parken har jag tjyvat från Karin.)

Från instagram

Karin har målat denna helt megafantastiska kopp med fat och det fick jag i 20-årspresent av henne.  Så fint.

 Ute och promenerar i första vårvädret i Januari.

 Detta är ett monument från DDR-tiden som ligger nära min bostad. Det är något som är så jävla klockrent DDR med hela grejen. De fula betonghöghusen i typisk arkitektur i bakgrunden och så sedan en stor betongplan och denna enorma staty, också den lika typisk. det skulle vara pampigt och lite skräckinjagande. Storebror ser dig. Ungefär så.

 Fick dessa fantastiska på posten av min Tuva. Har inte använt dem än men man fäster dem på skorna. Skall sporta dem när jag kommit på vilka skor de skulle passa till.

På tyska steg A2.1 satt jag jämte Fran, en supergrym illustratör och fin människa i allmänhet från Chile. Hon gav mig denna sticker som hon gjort.

En annan dag gick jag förbi denna fantastiskt sexistiska chipspåsen inne på Rewe. Suck, bara i Tyskland. Vet ej om man skall skratta ett gråta.

 Ritade den här. Tyvärr fick jag för mig att testa pro markers för första gången på just denna teckning och resultatet blev inte bra så den är numera förstörd.

 Inspirerades av Japan eller så en dag och gick all in.

 Var arg och borstade tänderna efter en sjukt dålig dag. Väldigt punk.

Kände mig såhär en annan dag. Gla.

Working girl

Mitt liv består för närvarande mest av att vara upptagen. Skojar inte, är fullbokad jämt. En helt normal dag i mitt liv ser ut som så att jag vaknar av att ett barn skriker vid 8, trycker på snooze och försover mig till halv 9, går till skolan och försöker med alla medel att inte somna samtidigt som jag ständigt blir utskälld av vår gamla DDR tyskalärare som vill valt ut mig som veckans mobboffer. Sedan går jag mina ärenden om jag har några sådana eller tar en fika med en vän om jag har någon sådan fram tills att jobbet börjar vid 15. Då tar jag hand om barnen, städar, fixar middag, fotar ett par skor som ska säljas eller vad det nu kan vara fram tills  klockan 8. Två kvällar i veckan sitter jag även barnvakt. Mitt emellan försöker jag få tid till att fotografera, skriva, blogg, umgås, skypa, göra läxor, läsa, rita, engagera mig, städa, baka, ha snygga outfits, vara en rolig vän osv osv. ALLTSÅ. PUST.

I Februari var jag och Karin uppe på terassen och fånade oss lite sådär som vi ofta gör. Det är så vackert ovan taken.

Lomo

Inom kort ska jag publicera ett lite mer utförligt inlägg. Har ju ej uppdaterat sedan början av februari liksom. Mycket som hänt osv. Idag veckan framkallade jag en fotorulle. Parkbilderna är från en solig dag i höstas och de sista bilderna är från senaste helgen. Bilderna däremellan blev bara gråa (det blir lätt så när man fotar lomo, på vintern och hösten är det alldeles för lite ljus, holga tar bara bra bilder i direkt solljus). Ja det är en dyr hobby och man vet aldrig vad man kan förvänta sig av de rackarns kamerorna. Det är ju det som är själva charmen men också ganska krävande. Tycker dock att detta lasset bilder är det bästa jag tagit hittills.